… och just denna gången kan rapporteras att Rebecka kräktes sin första kräk idag vid middagstid.
Vi hör en åskådare till dramat berätta vad som hände:
Ja, det gick rätt så odramatiskt till. Hon satt i gungstolen och såg nöjd ut när helt plötsligt det kom några kväljningar innan hennes måltidsdryck kom upp i kaskader.
Här en annan röst:
Det är pappans fel. Asså, det är jag säker på… f’ratte han rapade henne dåligt innan liksom.
Nu till flickans föräldrar. Hur ser ni på det inträffade?
Det är ju inte ovanligt att detta sker med små, små barn. Hade det varit Helena som kräktes på det sättet skulle jag ha sovit i källaren i tre veckor, men nu vet vi ju att det inte är någon fara. Lite mer tvätt bara. (Pappan)
Ja, men lite läskigt var det allt. (Mamman)
Nu åter till något mycket viktigare i livet. *poff*
I morgon är det andra dagens spel och jag har fått en inbjudan att spela efter några återbud. Kategori-KM och kvalet till stora KM gick hyfsat till en början men sen sämre och sämre. 45-48-50 på de tre respektive niohålsslingorna är inte så bra.
Målet för morgondagen, förutom att hålla mig vaken och tillräckligt fullproppad med Voltaren, är att förbättra mina rondresultat. Att avancera i resultatlistan är inte något mål i sig. Om jag kommer sist eller tredjen sist spelar ingen roll.
Förberedelserna blir: havregrynsgröt, massagestol, Voltaren. Sen chip- och puttövning hellre än att försöka få långa slagen att bli bättre. Det är kring och på greenerna som jag tappade sist. Sen ska jag inte slå bort två från tee på 22.
Så, nu vet ni.
Det tog inte mer än fyra veckor innan frågan kom: “Pappa, gillar du mig eller Rebecka bäst?”
Naturligtvis svarade jag att jag gillade dem precis lika mycket. Ojuste att ställa mig mot väggen på det där viset.
Vi tog en tur i bilen i kväll genom skir och skön vårgrönska, förbi röda stugor, gårdar med djur, brukad jord, genom hav av vitsippor förbi sockenkyrkor och missionshus.
Allt i ett landskap dränkt i kvällsol som kastade långa skuggor på harar, rådjur och älgar. Och på oss som njöt av vad naturen ger oss äntligen denna vår, tusenfalt skönare och mer efterlängtat, till tonerna av första skivan.
Som en lisa för själen så skönt att passera glittrande sjöar på vindlande vägar där jag är säker på att vi mötte oss själva i någon av kurvorna.
En njutning. Tillsammans såg vi det vackra Sverige.
Gästboken