Björkhill

förbannat förbannad. Det händer för många saker på kort tid där människor i min närhet visar så många fula sidor att jag blir rädd. Folk som borde bry sig och vara vänner är det fundamentalt motsatta med orättvisa anklagelser, rena påhopp och med så stora egon att de håller på att spricka av självgodhet. De fattar inte att de sårar och förstör alla möjligheter till en bra framtida relation.

Men.

Det är inte mitt problem. De ska inte få mig att känna skuld. De får inte mig att må dåligt. Det är inte mitt problem. Deras egna tillkortakommanden och sociala oförmåga är inte mitt problem.
Jag lovar. Nästa gång är sista.

Det har slumpat sig så lyckligt att E kommer att få ett syskon om allt fungerar som det ska. Tidig augusti är det beräknat.

Vi är överlyckliga att det funkat så långt som det gjort hittills och alla indikationer visar positiva besked. Roligast var E’s reaktion på att bli storebrorsa.

Det kommer väl att bloggas en del mer om detta kan jag tro

Nu vet ni. Båda besökarna.

Lyssnar just nu på radio där de diskuterar sällskapsspel, detta påfund som tvingar in oss i gemenskap uppstyrt av en massa regler. Skönt att slippa umgås fritt utan förbehåll en stund, liksom.

Man genomförde en lyssnarundersökning ‘på stan’ vilket spel som var mest populärt och de vanligaste svaren var Monopol och TP. Men det var också någon person där som tog ansvar för hela sveriges ungdom när han svarade:

Aaa… nää… asså man spelar ju inte sånt som ungdom idag. Man vill ju inte verka efter.

Så illa är det väl ändå inte? Jag blev hursomhelst glad när E valde att spela sitt nya Den Försvunna Diamanten först av allt på julen, nya Wii-spel och Nintendo DS-spel till trots. Det blev också succé på resan till Kläppen och det är ett mycket bra exempel på spel som passar hela familjen. Inte för svårt för barnen och inte för tråkigt för vuxna.

Nyårsafton provade vi tärningsspelet Bluff som blev årets spel 2006 enligt förpackningen och det var överraskande nog ett riktigt kul spel. Det här med utnämningar och priser brukar ju annars borga för antingen tråkigt, pretto eller konstigt (jmf Oscars och Årets Bil).

Sånt som går fetbort på min lista är spel som enbart bygger på tur. Yatzy är ett praktexempel på detta. Den som har mest tur längst vinner. Fy. Nä – det skall vara lite prestation i form av intelligens, taktik eller liknande som skall ligga bakom en seger. En annan sällskapsverksamhet som jag dissar är kubb men det är ju en annan story.

Tacka vet jag Uno, Backgammon, Texas Hold’em eller annat valfritt kortspel, TP och hockeyspel.

Vi har varit till Kläppen en sväng och sett framsteg i skidbacken. Allt var trevligt och så men kylan tilltog så pass att det blev hemfärd en dag tidigare. Minus tjufem är för bistert för att ens tänka på att åka lagg.

När vi packade bilarna såg och hörde vi folk som trotsade kylan och släpade fram barn på sina skidor på de grusade vägarna, stannade och värmde fingrarna på dem för att fortsätta sin väg TILL backen. Måste ha varit danskar nickade vi åt varandra där vi stuvade Saab.

Vasaloppsvägen gjorde sitt allra bästa intryck på oss på hemvägen, i gnistrande vinterskrud och strålande solsken såg det nästan ut som om man skulle någon gång kunna ta sig fram skidledes på myrarna men det största tecknet att det är en fin väg var när vi först åkte genom “Branäs” och sedan “Brynås”. Kan inte vara en koinkidink.

Nu: en till pinne i brasan.

Medans H är i staterna och spelar in film händer det grejer på hemmaplan. Just som jag skriver sliter plattis i källaren!

Jag har bjudit på kaffe, så det är inte så synd om honom. Han får pröjs dessutom.

Men tänk att det börjar hela i hop, det här gamla huset. Trodde jag aldrig.